Jag betraktar en mor. Hon hämtar sina barn på förskolan. Hon har kläder i ena handen. I den andra ett barn och några teckningar. Barnet gråter. På gångvägen bakom går ett andra barn. Han lägger sig ner och sprattlar med benen. Barnet i famnen vill ner. Teckningarna flyger. -Kom nu, vi ska gå. Barnet som ligger reser sig. Det ledsna barnet vill upp i famnen igen. Barnet bakom springer ifatt. Med ena handen håller mamman åter det gråtande barnet och kläderna. Med andra handen tar hon upp de flygande teckningarna.
Så är det ju.
tisdag, september 2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känslan av att ibte riktigt räcka till... en mors dilemma tror jag.
så kan det gå...
jaa, det kanske jag skulle kunna göra:) men jag är ju inte så van vid blogspot, men det är ju värt ett försök :)<3
du har blivit utmanad av mej;)
kolla på min blogg så förstår du!<3
Skicka en kommentar